- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
477

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 119. Gengångare - § 120. Myrdingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ristiska folkbruk. De äldsta ibland dessa ha sin rot
i den gamla eld-kulten och i den ännu äldre
soldyrkan. Hit hörer, att, till husets skydd emot
gengångare, hafva en röd hane, solens fogel, sittande
på sin vagel i förstugan (jfr. §§ 76, 85). Hit hörer
ock seden, att uppbränna sänghalmen efter den
döde, att kasta brinnande eld efter likfärden och
att strö aska (salt, och sprängfrö eller linfrö)
om-omkring gården, eller öfver vägen, der man vill att
gengångaren skall stadna. Ifrån det tidskifte, då
man först lärde känna stålet, härrör bruket att hugga
in en yxa eller annat eggjern ofvanför stugu-dörren.
Ännu yngre är bruket att hopbinda den dödes
fötter, att sticka nålar i svepningen, så att de vetta
mot fötterna, samt att i lik-kistan nedlägga hake och
mårna (o: hyska och merla), eller en stör, bruten
ur gärdesgården. När lik skall utbäras ur husen,
må det alltid bäras med fötterna förut, att den
döde icke må gå igen. Urgammal är äfven
folkseden, att hviska den döde i örat, att han icke
skall gå igen, likasom Oden hviskade i örat på
sin son -Balder, när denne lades uppå bålet. Många
omständigheter visa ock, att man fästat en stor
betydelse vid det gamla skicket att lägga jord på
den döde. Det christna bruket, att med jordkastning
och med kraften af det heliga ordet binda den döde
vid sin graf, grundar sig således, efter all anledning,
i ett vida äldre hedniskt folkbruk. Denna heliga
handling får ock i Wärend namn af att jordfästa ett
lik, eller att jord fästa den döde. ,

§ 120. När mördade barn gå igen, få de i
Wärend namn af Myrdingar. Myrdingen är således

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free