Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 123. Dödingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hette det ännu på samma tid, att han »står om högtids-
»nättema på stora gyllene stolpar, hvarunder synes än
»i dag icke allenast springas och dansas, utan den
»härligaste musik man vill höra, hålles». Samma-
ledes ock, att i Kongshögen vid Ingelstad »brännes
»ljus om stora högtids-nätter än i dag, och säga de
»som bo i byn, att de ofta se, serdeles om julnätter,
»att denna Kongshög står upprest på fyra gyllene
»stolpar, och att derinne, likasom af krönta konun-
»gar sjunges och dansas». På samme Rudbecks
tid inträffade äfven, att Länsmannen Samuel i Thor-
sjö, med sin moder och flera personer, skulle gå hem,
en natt under julhelgen, och gingo förbi kämpa-
högarne vid Ingelstad. Då »stodo dessa högar på
»stora, ljusa och silfverskinande stolpar,
»hvarunder dansades och sjöngs af förfärlige store
»resar dessa efterföljande ord, som folket klarligen
»hörde och minnas:
»Vi kämpar härunder begrafne nu stå;
»ty jorden bär en så stor tunga.
»Säll är den man, som lefva får
»och glädja sitt lif det unga.»
De sjungande voro således dödingar, hvilka efter
hedniskt vis ännu firade sitt julagille, med offerbål,
sång, dans och lekar uppå de gamla ättehögarne.
Deras sång uttrycker för öfrigt noga just den lifs-
uppfattning, som för hedendomen var utmärkande.
Skugglifvet i högen var nemligen blott en lägre
tillvaro, kall, dyster och glädjelös, och de blickade
med saknad tillbaka till det högre lif, som de en
gång lefde uppå jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
