- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
VII

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga namn och talesätt, som bibehållit sig i Wärendsmålet,
vittna om huru djupt de katholska andeliga slutligen sjunkit i
folkets mening. En blomma (Chrysanthemum) med gul, kullrig
disk och slokande, hvita kronblad, återkallande bilden af en
katholsk andelig med rakad hjessa, heter i Wärendsmålet
Mun k a-skallar. En gul blomma, med vämjelig lukt, som
plägar vexa på svedjelanden, heter i folkmålet Mun k a-fes.
De taggiga fröna af Cynoglossum heta hos Wärendsfolket
Munka-löss, och ett slags pösande, flottiga klenäten få namn
af Munkar, pö s-mun k ar. Att jollra, såsom barn eller
druckna, heter i Wärendsmålet att karpa Pater noska
eller prata Patri no ska, en förvridning af munkarnes Pater
Noster eller det latinska Fader Yår. När någon tanklöst och
ur minnet upprepar en inlärd lexa, säger man, att han
»rabblar upp» eller »läser som det voro på radband (uttalas:
ra-bånn)». Att »gå i radband» när man slår, är att gå skår
snedt efter hvarandra, såsom perlorna folja en efter annan på
katholikernas radband.

§ 49. Odens Jagt, såsom naturföreteelse, blir i Wärend
någon gång förvexlad med Nattramnen (§ 117). När det då
höres uppe i luften »ett gnällande, pipande och knarrande ljud,
såsom då man kör med en osmord vagn», heter det hos
Wär-ends-folket, att »det är Odens jagt Nu far han efter någon
arm själ». — Oden hålles nemligen för att vara »djefvulen,
som passar upp att taga själen, när någon dör, som
icke dör väl.»

§ 59. Törner hörde vid början af 1700-talet Glo-son
omtalas i norra Småland, under namn af Gräf-son. Om det
offer, som henne egnades, har han följande anteckning:

»När man lyktar att skära säden, så lemnas gemenligen
en hand full, vid pass, af de sista stråen, sådana som de vext
med strå och allt uti åkern. De flätas med tre tåtar om
hvarandra och sedan böjas ned till jorden, då tre små stenar läggas
deruppå. När man frågar hvad det betyder? så svara de, att
det kommer Gräf-son till, på det man skall få god

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free