Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 143. Boskaps-skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anspänningen för dessa olika slags köre-don
var lika simpel. Var den beräknad för oxar, så
bestod den af ett enkelt ok af träd, med horntyglar
af bast och hankar af vidjor. Tömmen var af ene-,
elme- (alm-) eller linde-bast, eller ock af oberedd
oxhud. Draget var en tiste, oxa-tiste, eller tistel-stång.
För häst var anspänningen ifrån början en sadel,
försadel, senare förändrad till en sele, med bog-träd och
buk-ok af krokvuxet träd, ofta prydligt arbetad.
Selahufvudet var vanligen skuret af träd, men hade
någongång till båge ett naturligt hjort-horn. Kaggar och
töm-kast likaledes af träd, drag-ringen af en böjd
eke-sveg, upp-ådorna (upphålls-remmarne för
skacklarne) af vidjor, sela-tungor och knäppingar af ek,
buk-gjorden af linde-bast. Vi afbilda här tvänne
sel-hufvuden ifrån Wärend, af det gammaldags slag, som
fick namn af snoka-hufvud och som i formen ännu
bevarar spår af den gamla gotiska drak-slingan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
