Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 147. Jordbruk på åker-land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterhand ett nu brukligt år, eller årder, med vise, bill,
öron, år-stång och handtag. Nästan öfverallt i
Wärends skog-bygd får dock året ännu behålla sitt
gamla namn af krok eller ärje-krok.
Harfven, i sin äldsta och enklaste form,
utbildades lika naturligt från den gamla fälle-krattan. Han
har således, ännu i manna-minne, förekommit i
Wärends skogsbygd såsom Knagga-harf eller
Klofva-harf. Denna var då sammansatt af tre eller fyra
klufna granstockar eller s. k. gran-klofvar, sins
emellan hopkopplade med gran-svegar eller vidjor, som
få namn af harfves-svegar. Hufvudsaken var dock,
att alla grenar och qvistar lemnades qvarsittande
å klofvens undre sida, som vette mot jorden. Dessa
fasta grenar, afbrutna vid pass en fot ifrån trädet,
få i Wärends-målet namn af Knaggar. För att undgå
allt besvär, brukade man ock å fälle-brånen hopsätta
harfven af några bränder med qvarsittande knaggar.
De gröfre träd-styckena i en vanlig harf heta derföre
ännu alltid bränder, harfves-bränder. Drägten eller
harfves-draget bestod af en sjelf-vuxen krok, fästad
vid ett tvär-träd, hvarvid skacklarne voro bundna
med vidjor. För att dessa vidjor icke skulle torka
och bli sköra, nedlade man harfves-draget efter
harfningen i något kärr eller rännil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
