Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 147. Jordbruk på åker-land - § 148. Bi-näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deremot sädes-gärdet föga bestiger sig, till åtta
tunnor i det högsta. Vid en sådan hushållning skulle
de snart gå öfver ända, der ej jorden vore så fet
och drägtig, och spannemåls-bristen ej ersattes med
en myckenhet af äng och mulbete, som gör att
deras ladugårdar ökas och en fördelaktig
boskapsskötsel likafullt drifves».[1]
§ 148. Vid sidan af den enkla boskaps-skötsel
och det ofullkomliga jord-bruk, som vi här ofvan
sökt beskrifva, visste den wärendske skogs-bon i
forntiden föga om några andra hus-djur eller
odlings-vexter. Ett undantag härifrån måste likväl
göras för Bi-afveln, som i landet är uråldrig och som
naturligen tillhör dess inbyggares näringar. Redan
Sigfrids-legenden omtalar nemligen Wärend, såsom
rikt på bin och på honung, och Tiohärads-lagen
stadgar, att Biskopen vid kyrko-vigning skall få i
gengärd fyra askar honung, och bondqvinnan i
inläsning eller kyrkogångs-afgift gifva till kyrkan
en half mark vax. I sin äldsta form var likväl
bi-skötseln föga annat än fällandet och
hemförandet af de träd, hvari vilda skogs-bin byggt sina reden.
Sådana träd få i Wärend heta bi-stockar, ett namn,
som i senare tid blir öfverfördt äfven till de
konstgjorda bi-kuporna. Vid Kinnevalds ting d. 24 Juli
1624 blefvo tre bönder sakfällda, för att de å
allmännings-skog eller i ek nedhuggit bi-stockar
och hemflyttat.
Odlandet af Hör eller lin, såsom spånads-vext,
synes i Wärend icke gå serdeles långt tillbaka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
