- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
156

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Slöjder och handel - § 156. Bytes-handel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

främmande kram-varor. Detta hette i den tidens
lagspråk, att göra tröskla-köp eller bedrifva landköp.

Från svenska sidan skedde varu-utförseln till
Danmark genom s. k. färda-karlar, hvilka företogo
köpstads-färder, »till köpstads», »utåt städerna»,
»utåt Danmark», vanligen till Malmö eller Rotneby,
i väpnade och manstarka följen, som ännu i
domböckerna bli omtalade under namn af stallbrödra-lag.
Färda-karlar, som på detta sätt lagt följe för en
köpstads-färd, voro under resan hvarandras
stallbröder och förpligtade till ömsesidigt bistånd och
försvar. Under sjelfva färden iakttogs en noggrann
ordning. Godset, som antingen kunde vara eget
eller emottaget i uppdrag, då det säges vara
handfånget och sänninga-gods, inlades i packor, hvilka
efter sin klufna form fingo namn af klöf, och fördes,
efter gammal Wärends-sed, på häst-ryggen. Att lasta
hästarne med sådana klöf, var i gamla Wärends-målet
att klöfja hästarne. Under betena eller
hvilo-stunderna lade man af klöfven och stallbröderna höllo
ömsevis tillsyn öfver godset. På vissa ställen under
vägen måtte hvar och en, som för första gången gjorde
sin köpstads-färd, bjuda hela stallbrödra-laget på öl.
Sådant hette att dricka sina hönser, lägga sina
hönser ut. Stallbröderna sjelfva färdades för öfrigt
dels till fots, ledande hästen vid tygeln, hvilket är
att draga, draga fram, dels ock till häst, som är
att fara eller färdas; men de uppträdde alltid fullt
väpnade, efter som landets sed och tidens
förhållanden nödvändigt kräfde.

En sådan gammaldags köpstads-färd saknade
nemligen hvarken sina äfventyr eller sina faror, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free