- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
216

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Klädedrägt, Vapen och Smycken - § 168. Mans-drägten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukade man dock äfven skor, sockar, eller stöflar.
De ännu brukliga trä-skorna hafva, i enklaste form,
förmodligen varit länge i landet brukade, och tvänne
lätta träd-bottnar, bundna under fötterna, när man
går öfver gung-flyn och sanka mader, heta ännu
mada-skor. Eljest band man sig i äldre tid skor
af näfver, gjorde dem senare af skinn med
näfver-bottnar, och slutligen af skinn med läder-sulor.
Skor med näfver-bottnar få derföre ännu i
Wärends-målet heta näfver-skor, till skillnad ifrån läder-skor
eller skinn-skor. Till hosorna, och när egaren ville
uppträda i all sin glans, brukade man s. k. låg-skor.
Dessa gjordes år 1749, i Wierstads socken, »rundade
frammantill, och på sidorna med stora hål ringade,
ofvanpå genomhuggna med små hål, att strumporna
(ɔ: hosorna) desto bättre måtte synas.
Skobottnen tjock, interfolierad med näfver, på hvilken
en röd klädes-sula lyste i kanten. Sko-bottnen
inunder beslagen med jern-sinkor, såsom små
hästeskor. Sko-banden af blått skinn, i ändarne beslagne
med bleck och knutna öfver skon i lycka.» Äfven i
Stenbrohult brukade man på samma tid skorna
utringade, med tjocka näfver-bottnar och smala
klackar, skodda inunder med jern-sinkor.

Stöflar, hvilka någongång omtalas i domböckerna,
brukades förnämligast under resor och på färd-vägar.
Å den ena stöfveln spände man då en sporre, som
enligt sägen var i äldsta tid förfärdigad af en
soltorkad, klynnig ene-rot. Ännu år 1749 redo
Urshults-bönderna med blott en enda sporre, denne
likväl af jern. Bevis kunna dock hemtas ur
domböckerna, att man i andra delar af Wärend redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free