Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Klädedrägt, Vapen och Smycken - § 170. Qvinno-drägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tjocka näfver-bottnar, smala klackar, och skodda
inunder med jern-sinkor. I Wierstads socken, 1749,
brukade qvinnfolken skor, som voro framtill
rundade, på sidorna med stora hål ringade, ofvan
genomhuggna med små hål, att strumporna desto
bättre måtte synas. Sko-bottnen tjock, med
mellanlagd näfver, hvarå en röd klädes-sula lyste i
kanten; inunder beslagen med små jern-sinkor,
såsom små häst-skor. Sko-banden af blått skinn, i
ändarne beslagna med bleck och knutna öfver skon
i lycka.
På händerna drogos vantar eller handskar,
lysande af mycken påsydd grannlåt.
Hufvudet hölls af de unga flickorna obetäckt;
håret skedadt, eller benadt öfver hjessan, och i
hvardags-lag lindadt med ett rödt band samt lagdt i
krans omkring hjessan. Vid högtider brukade man
håret tippadt med glitter-band och bårdor. I
Urshults socken flätades håret med mångfärgade band,
af hvilka fem eller sex hängde nedåt ryggen. I
Wierstads socken (1749) hade flickorna håret
»tippadt bak i nacken, först med ett rödt band, sedan
med ett gyllenduks-band och ytterst med en
svart sammets-bårda, hvilken bårda var på ändarne
besydd med ett silfverglitter-band. Alla ändarne
af banden hängde ned till skulderbladen. Öfver
hjessan låg ett silfverglitter-band, som var
intippadt och uppehöll tippningen, hvilket äfven
nedhängde hela tvärhanden på fästemöarne; men icke
så långt på de andra».
Hustrurna måtte deremot icke gå med bart
hufvud; enligt den allmänt gängse folktron, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
