Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 176. Ätt-lefvet. Bya-laget. Bya-stämman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården, och tutade i bya-hornet, hvilket i folkmålet
heter att tuta ihop gubbarne.
Klubban heter i Wärend Ätta-klubba eller
Bya-klubba, och var gemenligen en kort, sjelfvuxen
trädklump med smalnande handfång. Rudbeck omtalar, att
flera sådana ätta-klubbor
funnos förvarade bakom altaret i
gamla Skatelöfs kyrka, ännu vid
medlet af 1600-talet. De voro
af ask, till formen åttkantiga,
trinda i den nedra ändan, som
var ämnad till slaget; men öfre
ändan spetsig och litet krokig,
som en näbb. Dessa klubbors
form och beskaffenhet var
således hufvudsakligen lika med
tvänne ätta-klubbor, af masur-björk och al, dem
vi ännu för ett par år sedan lyckats påträffa i
gamla bondhus inom Lekaryds och Bergs socknar.
Enligt en allmänt utbredd folksägen, som äfven
blir omtalad af Rudbeck, hafva detta slags klubbor
i hedendomen varit af våra förfäder brukade, för
att dermed dräpa deras sjuka och ålderstigna. Vi
hafva desto mer anledning att tro på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
