Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 177. Ätta-backen. Gället. Sockna-stämman - § 178. Spår af den gotiska ätta-författningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Folket här på orten (i Stenbro hult), så väl som
i de mesta socknar af Småland, hvilka gränsa till
Skåne eller Bleking, såsom Wierstad, Thorsås,
Urshult etc. voro af begge könen merändels större än
på andra ställen, hvilket torde vara af de gamla
Göthers oblandade ätt, emedan man här nere
ser sällan främlingar, och bonden gifter sällan
sin dotter till någon annan än den som är
född i socknen.»[1]
§ 178. Den gammal-gotiska ätten eller klanen,
i dess mer utbildade form såsom gäll, socken eller
kommun, bibehöll länge en nästan oinskränkt
magt öfver egna medlemmar. Domböckerna
omtala på flera ställen, hurusom den brottslige
blifvit förskjuten af sin socken, eller, på
1600-talets språk, »blifvit biltog ljust af
socknestempno och predikestool». År 1629, på
Kinnevalds ting, klagade Lektorn i Wexiö, M. Herman
Dusæus på »en ogudaktig och slem menniska, Sven
i Marklanda, en ogudaktig man, så att han hafver
icke på många år varit till Guds högvördiga sakrament,
icke heller gjort sin rättighet Gudi och sin
kyrkoherde, som honom med rätta borde; hafver
ock varit bullersam, orolig och krakelare uti
församlingen, så att han för sin margahanda
ondska och ogudaktighet skull blef utdrifven
utur församlingen.» Andra mildare former
af ättens urgamla straff-rätt var, att den brottslige
blef »ljust utur Guds församling», eller »sattes
utan kyrke», »ljustes i bann», »stängdes från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
