- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
310

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 178. Spår af den gotiska ätta-författningen - § 179. Slägt-hämnd. Ätta-böter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara rätts-lös. Denna rättslöshet, vid saknad af
lagliga slägt-förbindelser, förklarar ock det förakt,
som långt fram i tiden var fästad vid en okänd
eller oäkta börd. Det förra uttryckes i våra
domböcker med benämningarne känne-son eller
hitte-barn; att kalla någon för kättare-unge eller
hor-unge var ännu på samma tid det gröfsta af alla
skymf-ord.

Var någon på en gång frändfallen och bosliten,
så att inga bördamän ville eller kunde om honom
taga vård, så egde han anspråk på hjelp af sin
socken. Sådana fall voro dock i forntiden ytterst
sällsynta, och detta uttalar sig redan i den ömkan,
hvarmed tiggare någon gång omtalas i domböckerna.
Man nyttjar då om dem sådana uttryck, som: »en
gammal man och staf-karl» »en fälle-gammal stafva-karl»,
»en fälle-gammal tigge-budde», »en armling»,
»almose-kropp», »almose-folk och korsdragare», »ett
Guds eländiga almose-folk
».

§ 179. I enlighet med den gamla uppfattning
af ätte-begreppet, som förband hela ätten till en
samfäld enhet och gjorde ättemännen, i mån af
närmare eller fjermare slägtskap, med hvarandra
solidariskt ansvariga, ålåg det hela ätten såsom en
helig pligt, att understödja sina ättemän vid
hämnandet af en frändes dråp
. Kynnes-männens
blods-hämnd öfvergick på detta sätt till en hela
ätten samfäldt åliggande slägt-hämnd, och den
enskildes fejd blef en vidt utseende ätta-fejd. Denna
kunde i äldre tid sällan biläggas, utan genom
förmedling af hela häradet, såsom en flera ätter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free