Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 181. Häradet. Härads-tinget. Härads-höfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tings-handlingar noga skiljes emellan dessa begrepp,
f. ex. »detta ärendet blef stäldt uti nämndens
betänkande. — Och efter deras samtal och omröstande
dömde rätten».
Fransmannen Carolus Ogerius, som åren 1634
och 1635 reste i vårt land, beskrifver på nästan
enahanda sätt en rådstuga i mellersta Sverige. Vid
densamma fördes ordet af Landshöfdingen, sittande
för främre ändan af ett långt bord och hållande
i handen en träd-klubba, hvarmed han slog
i bordet för att bjuda tystnad. Till höger om
honom satt lagläsaren, och till venster fogden, som
egde att utföra domen. Nedom dem sutto å ömse
sidor nämndemännen, storvuxna män med långa
skägg. På bordet låg lag-boken. När ett mål skulle
afgöras, så uppläste lagläsaren med hög röst
lagrummet. Derefter hviskade nämndemännen med
låg stämma hvarandra i örat sin mening, och denna
framfördes af äldste nämndemannen, likaledes
hviskande, till lagläsaren, som straxt uttalade domen
med hög röst. Blef parten sakfälld, måtte han
straxt betala, eller ställa borgen, eller ock gå i
fängelse. [1]
Sättet att tingföra och förvara tjufvar och
ogernings-män, var vid de gamla härads-rätterna
ytterst enkelt. Hade någon dråpare (eller annan
brottsling) blifvit af måls-egandena omedelbart
fångad och bunden ledd in till liket, hvilket i den
tidens lag-språk heter att bindas till sin gerning,
så hölls han framgent, och till rättegångs-dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
