Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Rätts-tillstånd - § 185. Skog-gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af konungen eller målseganden. Oräkneliga
exempel förekomma ock, hurusom de »gåfvo sig
frimodeligen i sälskap med våra egna bönder, vid
stämmor och gästabud, såsom hade de intet ondt gjort».
Vi meddela här en tilldragelse af denna art, såsom
en tidsbild af samhälls-förhållanden, seder och
folklynne, vid vår södra riksgräns för två och ett halft
århundrade tillbaka.
Det hände sig år 1611, under danska fejden,
att der kom ett hastigt rykte och rop, att fienden
vore för handen och ville göra infall vid gränsen i
Urshults gäld. Häraf föranleddes länsmannen, Måns
i Esbjörnamåla, att uppbåda bönderna i hela
prestagället, och red med hast i en fjerding af socknen
och samkade tillhopa folk. I följe med åtta eller
tio bönder kom han så till gården Drakamåla; der
gingo de in och satte sig att dricka. Då kom der
gåendes till gården en fredlös man, vid namn Per
Börgesson i Onsvalehult, och af stor öfverdådighet
gaf sig i sällskap med dem och begynte dricka.
Denne Per Börgesson var en dråpare, som tillförene
hade dräpit två samborna bröder, den ene med
knif och skjutit den andre med bössa, utan att
tillbjuda den ringaste bot eller förlikning. Han gick
derföre vid skogen. När fejden begynte, hade åt
honom, såsom åt andra fridlösa, blifvit tillbudet
att komma för rätta och förlika sin sak. Men fastän
man på mång laga ting och möte tillböd honom
konungens nåder och att taga honom af skogen,
äfven om man intet saköre finge, ville han dock ej
vedertaga, utan gaf sig öfver gränsen, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
