- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
383

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Rätts-tillstånd - § 188. Envig. Spänna bälte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uttrycket, att den ene manade den andre ut, eller
ut för dörren att slås. När år 1627 Jon
Månsson i Transjö och Jöns Gudmundsson i Hult vid
kyrkan fört sig samman om ett par oxar, och Jon
skuffat sin trätobroder för munnen med ett par
handskar, blef Jöns häraf förorsakad att »mana
honom ut af kyrkogården att slås med sig
», och
drog sin knif i kyrko-lokan och steg utöfver och
hade dragna knifven i handen, o. s. v.

Sjelfva den fria plan, på hvilken enviget
utkämpades, får i domböckerna namn af vigvallen,
och synes i forntiden ha varit serskildt utmärkt å
de gamla tings-platserna. Ännu på 1600-talet
hörde i Wärend till ett ordnadt envig, icke blott att
kampen skulle försiggå under bar himmel och
inför vittnen, utan ock att vigvallen skulle betecknas
med en uppsatt stång, eller med brinnande
ljus
, således med helgade och symboliska tecken
lånade ur den hedniska sol-kulten. I Kinnevalds
dombok för år 1609 omtalas en tvekamp, der den
ene manade den andre med de orden: »kom ut om
dörren, du och jag!» hvarefter han sjelf »gick ut
och satte en stång tillreds
». Vid ett annat
tillfälle omtalas, huru som den ene sprang upp ifrån
bordet, tog sin värja och begynte med många
förtretliga ord mana den andre ut. Och en af de
närvarande tog ett ljus och en annan tog ett
ljus och följde med ut och ljuste
, och
utmanaren stod med sin dragne värja. Meningen med
dessa urgamla bruk kan för öfrigt icke vara
tvifvelagtig. De afsågo helt enkelt att gifva helgd
icke blott åt strids-platsen, utan ock åt strids-sättet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free