Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 192. Lögar. Bad - § 193. Bränn-offer. Bål-platser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eldröd. Slutligen nedsteg han och satte sig på ett
bräde, hvarest en tjenare företog tvagningen ifrån
hufvud till fot och sist sköljde öfver den badande
med en full skopa ljumt vatten. Nu intogos
kläderna ur kölden, hvarefter man påklädde sig och lade
sig efter hemkomsten klädd i en uppbäddad säng,
der man föll i en lindrig svettning. — Dessa
forntida bad, nödiga för helsan i en tid då man ännu
icke brukade linne, voro således afpassade efter
nordens enkla seder och kalla luftstreck, ehuru i alla
andra afseenden analoga med de bad och
tvagningar, hvilka tillhört de antika folkens religiösa
sedvänjor.
§ 193. Att den hedniska verlds-kultur, som
dyrkade solen och stjernorna såsom himmelska
magter och som i elden såg ett heligt väsen eller en
helig symbol, en gång varit utbredd äfven till de
gotiska folken, ha vi i det föregående mångfaldigt
påvisat. Denna sol-dyrkan, likasom andra former
af den äldsta menskliga odlingen, härstammar ifrån
Österlandet. Redan gamla testamentet omtalar
derföre på flera ställen, hurusom »folket offrade och
tände upp eldar på höjderna» (Kon. B. XII:3).
All hednisk guds-tjenst är nemligen ifrån början
offertjenst, och sedan menniskan tillegnat sig elden,
voro offren till solen förnämligast bränn-offer uppå
berg och kullar.
På sin vandring genom folken nådde denna
kult en gång ända upp till Lapparne i den
yttersta norden, och vi kunna hos dem studera
densamma i dess råaste form. Olaus Magnus, som år 1518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
