- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
441

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 197. Slagt-offer. Spis-offer. Dryckes-offer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledde de sina gamla och sjuka ut på branten och
läto den stupa utföre. Sådana bergs-branter heta
derföre än i dag hall-stupor eller ätta-stupor».

Ingen är som icke i dessa bruk, såsom de i
sägnerna omtalas, igenkänner råa hedniska
offerbruk. Men detta blir ännu tydligare af andra
sägner ifrån Finveden, i hvilka det heter, att »när de
gamla jättarne blefvo keda af lifvet, så ödde de
sig sjelfva genom att stupa utför branta berg. Detta
kallade de att »offra sig till Oden». Men förr i
verlden, när någon offrade till Oden, så blef det
honom förlåtet ehvad ondt han hade gjort».

I andra sägner ifrån Finveden och Wärend
omtalas samma offerbruk med andra biomständigheter.
Det heter således i en Westbo-sägen, att »förr i
verldena, långt före diger-döden, brukades med
falle-döden. Då sökte hvar och en upp åt sig en
grifte-plan, der han ville jordas sjelf med sin
slägt
. När han så blef fallegammal, så att han
inte ville lefva längre, redde hela slägten till ett
stort gästabud. Der åto de och drucko. Sedan
förde de ut den gamle, och der var en fallestock,
som slog ihel honom. Så gingo de hem och voro
glada». I en Wärends-sägen berättas, att »när de
gamla jättarne gått här så länge, tills de blefvo
ledsna vid verlden, så togo de lifvet af sig
sjelfva med en flinte-knif
, eftersom de inte
hade hvarken jern eller stål. Derföre hittar man
än i dag flint-knifvar i de gamla jätta-grafvarne
(jfr § 149).

Våra lefvande folksägner bekräfta således i allo
de gamla historie-skrifvarnes uppgifter om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free