Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 199. Offer-spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förlustade sig med lekar och sånger, hvilka
utfördes, beledsagade af pipor och
strängaspel. På Rudbecks tid ihogkom man ännu, huru
byalagen omkring sjön Åsnen plägat församla sig
om sommaren i Hvembo-lund, samt »der spelade,
lekte och dansade nätterna igenom kring stora
eldar» (§ 37). Och ännu i vår egen tid är den
gamla seden icke alldeles bortlagd, utan musikern
O. Lindblad deltog, in på 1820-talet, i en
Walborgsmesso-högtid, som efter hednisk sed blef firad
uppå ett högt berg, vid Karlstorp i Östra härad,
med tända eldar, dans, öldrickning och
bockhorns-musik.
De ton-verktyg, hvilka på detta sätt tjenat till
spel vid de gamlas offer-gillen, voro förnämligast
följande:
hornet, bocka-hornet, tute-hornet, vall-hornet,
oftast enkelt förfärdigadt af ett naturligt bock-horn,
med tut eller lufthål i lill-ändan och tapple-hål på
sidorna. Vall-hornet är ännu icke bortlagdt i den
småländska skogs-bygden, utan användes af
vallhjonen, för att sammanhålla geta-rassen på betet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
