- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
xxxviii

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förargad, att hon önskade sig vara det styggaste djur, så finge
hon vara i fred. Ja, hon fick sin önskan uppfylld och
förvandlades till en groda, och sedan dess är hon det styggaste djur på
hela jorden.

Men så var det en konungason, som var så ful att ingen ville
veta af honom’. Då bad han till Gud, att han måtte bli så
vacker att alla skulle tycka om honom. Och äfven han fick sin
önskan uppfylld; men på det viset, att, efter han inte var nöjd,
skapade Gud honom till en ekorre. Och ekorren är det vackraste
djur och alla springa efter honom, för att taga hans skinn. (Jemtland. Herjedalen).

Slutligen anföra vi här några af de gamla sägnerna om Vår
Herres vandringar
, hvarvid vi erinra, att ännu på 1600-talet
lefde i Wärend rent hedniska berättelser om Thors vandringar
(jfr. § 132). På dessa vandringar var Thor åtföljd af sin dräng,
likasom Vår Herre i medeltids-sägnen åtföljes af Sankte Per,
Päar
eller Päder. De här meddelade berättelserna äro alla
upptecknade i Wärend, för så vidt annan lokalitet icke finnes serskildt
angifven.

När Vår Herre bar sitt kors, ville han stadna och hvila sig
under aspen; men det fick han inte. Derföre får aspen inte
heller någon ro, utan darrar och skälfver, huru lugnt vädret är. Men
ändtligen fick han hvila sig under granen. Då sade Vår Herre:
»ja, så skall du aldrig mista dina gråor (c: barr), sedan jag fick
hvila under dig». Alltsedan behåller granen sina barr, både
sommar och vinter.

Enligt en annan vändning af sägnen var Vår Herres kors
gjordt af äspe. Alltsedan har aspen ingen ro, utan hennes löf
skälfva, huru litet det blåser. —

När Vår Herre ännu gick omkring på jorden kom han till
en bäck. Då sade han till fåret:

»bär mig öfver bäcken!»


»Nej», svarade fåret, »jag har inte tid; jag får lof att äta mig
mätt.» »Ja», sade Vår Herre, »så skall du ock få äta; men aldrig
bli mätt». Så vände Vår Herre sig till hästen och sade:

»bär mig öfver bäcken!»


»Nej», svarade hästen, »jag har inte tid, förrän i afton när jag
lyktat äta». »Ja», sade Vår Herre, »så skall du ock få äta både
natt och dag». Så vände Vår Herre sig till oxen och sade:

»bär mig öfver bäcken!»


Men oxen lydde hans befallning och lemnade betet och bar
honom öfver bäcken. »Ja», sade Vår Herre, »så skall du ock bli
mätt lika fort som bonden». Och så blef det. Derföre kan fåret
aldrig äta sig mätt, hästen äter både natt och dag, men oxen blir
mätt lika fort som bonden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free