- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
xl

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sante Per blef så af med sin hustru och glad var han. Men
Vår Herre förvandlade käringen till en Myra, och deraf
kommer det sig att myrorna alltid äro så tetiga och envetna. —

På den tiden när Vår Herre vandrade omkring med Sante
Per, kommo de till ett hus, der qvinnan stod och kärnade smör.
Så helsade Vår Herre och sade:

»smör i botten,
smör allt ihop!»


»Nej», ropade qvinnan, »hvad skola då barnen få till mjölk ?» »Ja»,
sade Vår Herre, »så blif hälften smör och hälften mjölk, så blir
det både åt dig och åt barnen.»

Så kommo de till ett ställe, der qvinnan stod vid elden
och kokade mjölk. Men mjölken pöste upp och fyllde hela grytan.
Då sade Vår Herre:

»så mycket när du öser,
som när det pöser!»


»Nej», sade qvinnan, »det sjunker väl ihop». Och derföre är det
som mjölken sjunker ihop, när hon kallnar efter kokningen. —

När Vår Herre och Sante Per vandrade omkring, så mötte
de en dag två flickor som buro bryggelag i en så. »Hvad bären
J?» sade Vår Herre. »Jo», svarade flickorna, »vi bära vatten». »Ja,
ni skolen få bära vatten ock», sade Vår Herre. Sedan dess är det,
som det går åt så mycket vatten, när man brygger, säga de gamle. (Upland).

När Vår Herre och Sante Per gingo omkring här på jorden,
kommo de till en liten here, som stod och skar i en ale-tult
»Hvad skall du med det?» frågade Vår Herre. »Jo», sade heren,
»jag skall bygga mig ett skepp». »Ja, så blif ett skepp då!» sade
Vår Herre. Ja, huru heren vändes med det, så blef det ock ett
skepp.

När de så gått ett stycke, kommo de till en bonde, som höll
på att bygga sig ett skepp. »Hvad är det du gör och hvad skall
det bli?» sade Vår Herre. Men bonden var vresig och svarade:
»åh, det ser du väl. Jag håller på att göra mig en svina-ho». »Ja,
så blif en svina-ho!» sade Vår Herre. Och en svina-ho blef det;
bonden måtte vändas med det huru han ville. —

När Vår Herre och Sankt Peder vandrade omkring, kommo
de en dag till en bonde, som stod på sin åker och såg så
missnöjd ut. »Hvarföre är du så ledsen?» sade Vår Herre. »Jo»,
svarade bonden, »det är så för ledsamt med denna väderleken. Aldrig
är det som det bör, utan när vi skulle ha regn, så få vi solsken,
och när vi skulle ha solsken, få vi regn. Tänk, den som kunde
få sjelf bedja sig väder, hvad det då skulle vara!» »Ja, det skall
du få», sade Vår herre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free