- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
xliv

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

korsväg, utån att tala ett ord ifrån det sol gick i skog tills sol går
upp igen. Han får då se allt hvad märkligt som under året skall
tima, såsom likfärder, flyttningar o. s. v.

Man omtalar i Wärend äfven andra sätt, att på heliga
hög-tids-nätter blifva i syne och förnimma kommande tilldragelser.
Således om en flicka sent på jul-qvällen går ensam till
brunnen och tvättar sig
, så får hon se sin blifvande fasteman
komma och räcka fram hand-duken. Likaledes om hon
thorsdags-qvällen äter tre dröm-munkar, eller kakor af salt och mjöl, så
kommer i drömmen hennes blifvande fästeman och bjuder henne
dricka. Ibland hithörande folkbruk i andra landskap må nämnas
Jemtlands-seden, att gå ut och lydas Påskdags-morgon, hvilket
sker genom att gå ut tigandes och fastandes och ställa sig på
en jordfast sten, för att lyssna
. Äfven i Helsingland
förekommer ett liknande bruk, som heter att gå ut, för att fasta.
Bet är nemligen folktro, att om någon fastat hela fredagen, ifrån
thorsdags-qvällen till fredags-qvällen, och han sedan går ut till
en korsväg, så visa sig förebåd eller tecken till kommande
händelser. En flicka, som gick ut för att fasta, fjorton dagar före
jul, hörde huru man spikade igen en lik-kista, och till julen blef
hon sjelf död.

§ 101. Likasom vi ofvan (tillägg t. § 59) anmärkt, att man
tager spådom, genom att kasta skäran sedan man lyktat
sädesskörden, så hade en gubbe i Hult af Bergs socken för sed, att
när han skulle gå till marknad eller annars lemna hemmet, gick
han ut på förstugu-stenen och kastade käppen framför sig
på marken
. Af det sätt hvarpå käppen blef liggande, tog han
spådom huruvida resan skulle bli lyckosam eller icke.

§ 102. Har en hafvande qvinna sett lik, utan att taga
derpå
, och barnet således fått Lik-skerfvan, så botas det
genom att på prim, tigandes och fastandes taga barnet naket ned i
en graf; eller låta barnet dricka ur venstra handen på ett lik, eller
genom att låna litet mull ifrån kyrkogården, slå vatten derpå och
gifva barnet att dricka. Fistlar och utvexter botas, af enahanda
skäl, genom att med dem vidröra ett lik, så att den döde får taga
dem med sig åt jorden. Hosta botas ock genom att bedja ett
lik taga hostan med sig åt jorden.

En egen form af bot är Bot med Knytning. Skerfvan
kan således äfven knytas bort med en röd tråd, hvarpå man slår
nio knutar, och med hvilken man tager mått på alla leder. Sedan
skall barnet bära knuta-tråden om sig i nio dygn, hvarefter
densamma uppbrännes. Hit hörer ock att bota Skerfvan genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free