Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamanthjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
all jordisk kärlek sedan jag hälsade dig för sista
gången. Du var mig allt, mitt hopp på jorden, min
religion. Du vet jag fullgjort alla dina befallningar,
dina juveler äro öfverlämnade till grefven af
Provence, för att af denne tillställas din dotter, och
själf bär jag närmast mitt hjärta, nu och alltid, din
sista minnesskänk. Innan jag går att fylla en
måhända farlig plikt, känner jag ett behof, att åter
ännu en gång hälsa min ljufva drottning.» Fersen
bugade sig åter djupt, med ceremoniöst behag, som
han var van att göra inför lefvande majestät, men
vördnadsfullare. Därpå drog han sig sakta
baklänges, stängde dörren, stoppade nyckeln i fickan,
samt skyndade ut i stora salen, där lakejerna
väntade för att anmäla, att galavagnen var framkörd.
Med stolta steg och högburet hufvud trädde Fersen
utför den breda trappan, och steg in i
sjuglas-vagnen, förspänd med fyra svarta hästar, hvarefter
de svartklädda lakejerna hoppade upp bakpå, och
så bar det af.
Vägen togs öfver Skeppsbron och Slussen, där
redan mycket folk var samladt. På Hornsgatan
var trängsel, och här och där hördes hvisslingar,
då den tunga karossen ilade förbi. Vid tullen
möttes liktåget. Fersen vände, och åkte i skridt i
spetsen. På Kornhamnstorg var en massa pöbel
samlad, och här började på allvar upploppet. Skrik och
vilda rop hördes öfverallt, kopparslantar och stenar
haglade mot riksmarskalkens vagn, hvilkens rutor
krossades. Fersens ansikte träffades af stenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
