Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Den unge riddaren rodnade djupt och böjde
sig ned öfver hästen, hvars fina nos han sakta,
strök. Därpå reste han sig raskt i sadeln, såg på
herr Sten och log och sade:
»Alltså är det min tur nu att mala om hvad
som händt mig. När fader min dog på det gamla
Göksholm vid Hjälmarens strand, fattade mig en
besynnerlig oro och längtan att komma bort från
dessa trakter. Jag kände det som ett omildt öde
att tillhöra en släkt, hvars namn och märke sudlats
af oskyldigt blod. Visserligen hafva nära hundrade
år gått, sedan det hemska dådet af min ättefrände,
Måns Bengtson, föröfvades å den ädle
Engelbrekt-son, men skulden tyngde likafullt på mitt sinne
och jag önskade aftvå den. Dessutom längtade jag
att förvärfva kunskaper i främmande ting, och så
for jag till skolan i Heidelberg, där många unga
män från skilda länder studerade.
Där vistades jag i ett par år, men som jag
längtade efter vapenklang och ärans fröjder steg
jag ombord på ett köpmansskepp i Bremen och
for till England för att där erbjuda konung Henrik
min tjänst. Denne konung Henrik var en sträng
herre, men höll ett praktfullt hof, mer lysande än
jag någonsin drömt mig ett sådant. Bland alla
ädlingarna vid hofvet fäste jag mig mest vid den
unge hertig Robert af Dudley, hvilken vardt min
vän. Denna vänskap höll dock på att stå mig
dyrt, ty Dudley hade gått in en sammansvärjning
mot sin konung och herre och i sista stunden blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
