Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla frökens fällbord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som katafalk och bar upp den gamla vördnadsvärda
fruns kista. Och så voro min gamla fröken och
jag ensamma, våra gamla vänner hade antingen
dött eller glömt oss, och själfva de små skolbarnen
öfvergåfvo oss. Vi hade flyttat flera gånger, och
till sist hamnade vi i det här mörka kyffet, dit
knappast en solstråle tränger in. Här står jag,
gammal och trött, stödd mot väggen för att ej falla
omkull. Det är med mig som min stackars gamla
fröken, jag lefver endast i mina minnen. Nu skall
jag säljas på stadsauktion och kan väl möjligen
inbringa en krona, ty jag duger ej annat än till
kaffeved, om ens det. Hå hå ja ja!
Ja, så där hviskade det gamla fällbordet sin
sannsaga i mitt öra.
Det kan vara hårdt att vara ett gammalt
obrukbart bord — men det är hårdare att bli en
gammal människa, som efter ett helt lif af
pliktuppfyllelse och krossade illusioner ser sig glömd och
öfverlämnad åt fattighuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
