Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
ack, hon känner att hon ännu blott är ett barn.
I )ock, den går snart öfver, den där jungfruliga
käns-hin. Musiken spelar upp, valsens toner brusa, och
hon vet knappt hur det gått till, men hon befinner
sig i armarna på en främmande herre med
mustascher och lorgnett för ögat. Vildt brusar valsen,
kavaljeren för henne än baklänges, än i ringlar. Han
liviskar, »hvad ni dansar förtjusande!» Hvad det
känns underligt, det blir nästan svart för ögonen.
Nu är valsen slut — nu vid kavaljerens arm
ut till buffeten. Hon är röd och varm, men hon
liar hunnit lugna sig något. Där är skämt och
skratt, där trängs man kring henne, och alla aflas
om att få skrifva sina namn i hennes dansbok. Hon
börjar känna sig säker och reflektionen vaknar. Den
• Vller den är allt litet fadd och pratar dumhet på
dumhet. — —
Och balen fortgår. Polkor, fransäser, valser
af-dansas under brusande musik — det är blott nya
manliga armar, som lindas om hennes smärta lif.
Det är en ny världs fröjd, som genomströmmar
henne. Hon har gjort tycka, det vet hon, hon har
väckt afund, och det är ju höjden af triumf.
Vid supén täfla herrarne om att förse henne
ined lax, fågel, glace, champagne och portvin, och
när så kottiljongen spelas upp, är hon nästan
balens drottning. Herrarne kappas om att af hennes
hand få mottaga en dekoration, och löjtnant
Ridder-sljelk kastar sig på knä i ringen och tigger ett
guldhjärta. Lilla Selma märker icke att den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
