Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamle majoren”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och efter honom linkade gamle Flinta på sitt
träben, knöt näfvarna och svor ömsom på svenska
och ömsom på finska. Men majoren sade endast
stilla: »Som Gud vill! Hvar och en ska’ ha sin
rätt!»
Men när han trädde in i salongen och fick se
kritnumret på stamfaderns, den gamle karolinens
porträtt, då kom krigarblodet i svallning hos den
åldrige majoren, och han röt: »För dj—len, om
era smutsiga krämarfingrar en gång till vågar röra
vid den bilden, så ska’ f-n ta er!» och därmed
suddade han ut numret. Men i nästa ögonblick var
det slut. Han stannade begrundande, böjde sig
djupt som i stilla bön — och så gick han ned i sitt
rum och stängde dörren efter sig.
Snart började folk anlända till den utlysta
auktionen, och till sist åkte kronofogden i sin stora
schas in på gården. Ungefär samtidigt ljöd ett
skott från majorens rum. Man skyndade dit. I
den gamla skinnsoffan satt majoren rak, men med
genomskjuten tinning, med den rykande pistolen
ännu hvilande i handen.
Det blef ingen auktion af den dagen. Döden
hade kommit emellan med sitt klubbslag.
Gamle Flinta följde snart sin major — han dog
af sorg.
Alla sade om majoren, att han var olycklig,
men en man af ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
