Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
ändtligen ernått hvad de länge och förgäfves sökt,
reste de till sitt nya hem, glada och hoppfulla som,
ett par muntra barn, glömmande att de båda voro
gamla människor. Men sol och lycka föryngrar ju
— säger man!
Det nygifta paret fann sig särdeles väl i den
lilla staden, och »doktorn», som han kallades, liksom
hans älskvärda fru vann snart hela det lilla
samhällets sympati. Isynnerhet slog den nya läraren an
på ungdomen; han var så faderlig mot gossarna,
och det var så lätt att fatta och förstå honom.
Allt var således idel lycka.
När ett år hade förgått, förtrodde Gerda
sin Erik att hon hade hopp att blifva moder.
Han nästan stormade af glädje, som om han varit
i ungdomens vår. När han sökte trösta och
uppmuntra henne, sade hon stilla: »Ack, Erik, det äE
icke för mig jag oroas, men jag fruktar för att en
kvinna vid min ålder icke skall kunna fostra ett
barn och leda dess ungdom fram genom barndomen.
Man behöfver själf vara ung för att leda och förstå
ett litet barn. När detta nu kommer till världen,
om Gud så vill, så kunde jag ju vara dess mormor
— det är allt detta som oroar mig.»
»Du lilla älskvärda toka — se på -mig och mitt
hvitnan de hår! Jag tänker mig redan den lilla, då
hon jollrande pekar med sitt lilla finger på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
