Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Så kröpo två månader fram med snäckgång.
Axel hade sedan flera dar fattat sitt beslut. Han
hade i sin plånbok ett bref färdigskrifvet till Helena,
hvari han gaf henne sitt ord tillbaka, enär han
tydligen såg att de icke passade för hvarandra o. s. v.
Detta var han beredd att lämna henne vid första
tillfälle. Då han en middag infann sig, sade]
betjänten »att fröken var utgången, att statsrådinnan
liade ett besök- af friherrinnan P., men väl snart
var ledig och att herr Elmlund kunde stiga in i
.salongen och sitta ner.»
Axel gick in och satte sig. Dörren till
förmaket stod på glänt och därifrån hörde han de
båda fruarna på lifligt och beklagande sätt afhandla
just hans och Helenas förlofning. Man formligen
sönderplockade honom, som människa, men och
konstnär, så att det endast återstod en gycklare
som ej var värd att vara bland hederligt folk.
Axel hörde stilla och leende på, tog upp det
färdigskrifna brefvet, strök ringen sakta af fingret,
lade den inuti kuvertet och lade alltsammans på
salongsbordet. Därpå gick han sakta ut, tog sin
hatt och försvann med raska steg utför trappan.
När han väl var på gatan drog han ett djupt
andedrag, han var fri och skakade stolt sin
lejonman. Han var åter sig själf! »Farväl, min
bländande stjärna, du skulle icke brinna för mig! Men
konstens varma sol är min gudinna, och dess eld
må alltid låga i mitt bröst!»
Och så var den flyktiga chimären slut.–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
