Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i°5
De tre köpmännen tömde sina glas och
rekvirerade en ny uppsättning.
Den elegante och lättsinnige Söderheim slog
snart »vantarna i bordet», men äfventyrshysten som
han var förlorade han icke modet. Han gaf sig
ut till Nya världen, var ömsom Cowboy, arbetare
hos nybyggare, pälsjägare i västern, guldsökare,
hästbytare och sjåare, det gick upp och ner för
honom. Men han var vid godt mod, trots alla
motigheter. Golkondas skatter vann han dock
aldrig. Slutligen i slutet af 50-talet lyckades han
komma åter till fäderneslandet som en åldrig, bruten
man. Han hade då nästan glömt sitt modersmål
och föreföll halft som en utländing. Genom den
högt aktade Stenmans försorg blef han till sist
intagen, tack vare sitt gamla borgarbref, på
Borgerskapets gubbhus, och här fick den en gång så
lefnadsglade Adam Söderheim i frid sluta sitt
växlingsrika lif i det af honom så föraktade
fäderneslandet.
Hur det gick Dahlquist, det känna alla. Han
blef — Georg Dahlquist, den store, himlastormande,
tragiske skådespelaren, som hänförde sin tids publik
med sina storslagna skapelser, kom dess hjärtan att
klappa varmare och dess ögon att tåras. Rik på
glöd och känsla, men icke på guld förblef Dahlquist
alltid. Hans hela lif var en glänsande chimär.
Han inbillade sig ständigt att han var lycklig och
— därför var han det äfven. Och bautastenen på
hans graf på Nya kyrkogården vittnar om att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
