Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
stackars Deland svor och skrattade — publiken
skrattade också och applåderade åbäket, hvilket
slutligen halades ut från scenen af sin pappa, den
gamle maskinmästaren. När den sorglustiga scenen
var till ända, kommo Stjernström och gamle Fredrik
Deland i lufven på hvarandra, och den senare
utbrast argt: »Din fördömde gamle hästskojare! Är
det meningen att göra mig till ett spektakel för
människor och tidningar?!» Stjernström måste smälta
förtreten och ångrade nog sin sparsamhet med hästen.
Så kommo vi ändtligen till Mora utan vidare
äfventyr. Där skulle nu Gustaf hålla sitt beryktade
tal till dalkarlarne och uppmuntra dem till
frihetsstriden. Det tal, han där höll, upptog i rollen icke
mindre än sexton sidor skrifstil, och jag, Gustaf,
kände mig något »bange» för den långa läxan. Jag
hade därför vidtalat en kamrat att placera sig vid
»kullens» fot och med rollen osedd sufflera mig.
Talet gick tämligen bra, men sufflören satte hela
inrättningen, på hvilken jag stod, i en skakning, så
att jag knappt kunde stå på benen. Nå, ändtligen
var det lidandet slut.
Till sist i femte akten, då Gustaf Vasa,
fosterlandets befriare, inträder till sin moder Cecilia af
Eka för att undfå hennes välsignelse. Han är
mycket grannt klädd i gyllne rustning från topp till tå
och ödmjukt böjer han knä inför modern — men
när han skall stå upp igen — så är det kaf
omöjligt. Det ena benets skena har hakat upp sig i
den andra, och den ädle folkbefriaren har ej annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
