Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!25
ur allas ögon, till och med de medvérkandès.
Applåder och framropningar belönade sångaren, och så
var den kvällen slut. Så tog Sandström godnatt
af gamle Holmström, i hvars hand han tryckte en
femma — »därför att allt gick så bra i kväll» —
hvarpå han aflägsnade sig. Han gick dock icke
direkt hem, man sporde sedan att han troligen
företagit en lång promenad i den stilla, vackra
septem-bernatten, ty först efter midnatt hade han återvändt
till sitt hem i Drottninggatan n:r 11 o, det så kallade
»Spökslottet». Då hade han satt sig till pianot och
sjungit den ena stora arian efter den andra, härliga
smäktande toner, till hvilka grannarna med
förtjusning lyssnade, trots att de ej fingo en blund i
ögonen. Sången fortfor till dagningen, då den
upphörde, och en kort stund efter hördes — ett skarpt
skott dåna genom huset. Man rusade till, och när
man brutit upp dörren till rummet, fann man
sångarens blodiga lik liggande nedanför pianot. Han hade
skjutit sig i munnen.
Stor blef uppståndelsen såväl inom
teatervärlden som bland allmänheten öfver detta
uppseendeväckande själfmord. Man frågade sig »hvarför»,
men fick intet svar. Sandström befann sig i goda
ekonomiska omständigheter, lefde ogift och var
allmänt aktad både som människa och kamrat. Allt
förblef en olöst gåta. Den enda lösningen var att
han led af denna ohyggliga andliga sjukdom, som
kallas hypokondri eller »lifsieda», hvilken stundom
hindrar människan att härda ut med det korta jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
