Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
af snart hvitnadt hår, med det tilltalande ansiktet,
ur hvilket stråla ett par underbara ögon, så blå
som svenska flaggans klarblå grund. Och så dessa
fast sammantryckta läppar, hvilka tala om vilja och
karaktär, men på samma gång låta en löjets skalk
leka i mungipan och snart sprida sig i yster dans
öfver hela det leende ansiktet.
Det var August Blanche, skriftställaren,
politikern, författaren till vår ungdoms
förtjusningsböcker, hvilka aldrig blifva gamla, den skicklige
teaterförfattaren till »Läkaren», »Engelbrekt och hans
dalkarlar» och många flere sceniska alster, hvilka
för alltid skola bevara hans minne.
Hvart han kom samlade sig intresset kring
hans personlighet, utan någon hans egen
tillskyn-dan. Han var enkel, hjärtlig, glad och skämtsam,
och affyrade han en satirens bomb, så kreverade
den som ett fyrverkeri — men den sårade aldrig.
I denna glada och spirituella krets syntes också
författarinnorna Marie Sofie Schwartz och Emilie
Carlén, jämte den senares man, den originelle Gabriel
— det godmodiga »revolutionsfåret», som han i
vänners lag kallades.
Man finner af det anförda att det just icke var
något vanligt samkväm, och att glädjen och
skämtet här firade högtider faller af sig själf. Man
deklamerade och sjöng och man berättade på ett
kvickt sätt dagens »ön dits». Här läste skalderna
upp sina ännu otryckta poem, och här drogo
prosaförfattarne upp konturerna af sina under arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
