Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Malmgården, som låg så fridfull mellan
Artillerigatan och Skeppargatan, Blanches kära
egendom, där så många af hans snilles barn hafva
sett dagen. Jag hade aldrig varit där förr, och
jag stannade utanför grinden och blickade ditin.
Hvad allt såg vänligt och inbjudande ut! I fonden
låg det hvitrappade huset med den grönmålade
förstukvisten och till vänster den stora linden med
sin inbyggnad i trädets krona, där väl ett dussin
glada vänner kunde finna en angenäm tillflyktsort
för solens brännande strålar. För öfrigt lindar och
kastanjer hela allén ända ned till grinden. Det var
en härlig och lugn boning, just som skapad för en
skald eller tänkare.
Jag klef på och styrde kosan mot huset.
Redan på afstånd såg jag Blanches hvita hufvud i ett
af fönstren på nedre botten. Han såg ut, och då
jag var framme vid byggnaden, kom han själf och
öppnade, samt förde mig in i sitt arbetsrum. Han
kände icke igen mig, utan jag presenterade mig
och erinrade om lördagsaftnarne hos Hedins. Därpå
framförde jag med stammande röst mitt ärende
och bad honom ödmjukligen genomläsa mitt opus.
. Han tog dröjande manuskriptet, under det han
såg vänligt på mig med sina i detta ögonblick
allvarliga ögon.
»Jaja, min unge vän, att skildra människor och
teckna tidsförhållanden är nog en skön konst, men
den är mycket svår och tarfvar en god portion
erfarenhet, som naturligtvis icke kan stå till buds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
