Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
att hon känt sig vred öfver den visserligen artiga
men stolta ton, hvarmed han framställt sin
anhållan till henne, baldrottningen. Men vreden försvann
under hans blick, ur hvilken tyste både allvar och
mildhet, och när han lade sin starka arm om
hennes lif, kände hon en trygghet, en fröjd, som hon
förr aldrig erfarit.
Så hade två år gått, under hvilka skörden växt
till mognad. Hur hade hon icke stridt, hur hade
icke hennes sämre jag tusen gånger ropat: »Jag
vill inte, jag vill inte.» Skulle hon, uppväxt i lyx
och öfverflöd, kedja sitt lif vid en fattig tjänstemans,
med kanske i bästa fall fyra, fem tusen kronors
inkomst. Hon såg sig redan sitta tre, fyra trappor
upp i en lägenhet på tre rum, möblerade med det
nödvändigaste. Hon tänkte på sina väninnor, som
blifvit gifta med rika män eller män med stora
inkomster och hvilka fortsatt samma nöjesrika lif
som under sin flicktid, och hon skulle kanske få
sätta sig och studera kokboken för att åstadkomma
en ätbar middag eller själf få rusta upp en klänning.
Nej, bort med alla galenskaper!
Men de gingo icke bort. De kommo åter
hvarje minut och kommo som ljufva bilder i nattens
drömmar. Den där lilla föraktade lägenheten tog
sig i tankarna ut som ett paradis. Med väninnans
tycka var det si och så, och det imaginära
välståndet omkring henne äcklade henne.
Hon förenklade sina vanor, hennes själ bytte
om åskådningssätt. Det som förr var stort i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
