Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Så blef det julafton. Den första julhälsning jag
fick var af min värdinna, som barskt tillsade mig,
att »om jag ej kom hem med pengar till middagen
vore dörren stängd och jag fick se mig om efter
en annan bostad». Jag gick till teatern, där
föreställningarna de senaste dagarna varit inställda af
brist på folk, för att höra efter bref, hvilket
naturligtvis icke fanns. Dyster, förtviflad vankade jag
därifrån och dref omkring utan mål. Vid
middagstiden gick jag hem, men blef ej insläppt och fann
min tomma kappsäck utkastad i förstugan. Tänk
dig situationen . . . det var julafton — jag var
aderton år, — ensam — och så var det kallt —
det började snöa och jag hade endast en tunn
sommaröfverrock.
På gator och i butiker flammade gasen; i de
stora fönstren voro utbredda alla de tusen retande
saker och ting, som bidraga att skänka julen sin
festliga prägel. Och alla dessa människor, som
strömmade förbi, sågo lyckliga och glada ut. Jag
stannade utanför en stor matvaruhandel. I fönstret
prunkade de härligaste kokta skinkor, feta gäss och.
rödglänsande humrar. Det vattnades mig,i munnen
— jag hade blott förtärt en kopp kaffe och ett bröd
med smör på hela dagen. Hungern rasade i mina
inälfvor. Jag tänkte på mitt barndomshem hos min
goda mor, som oaktadt sin fattigdom dock alltid
hade bjudit på julgran, fisk och gröt på julafton.
Jag stirrade upp mot husens fönsterrader, där nu
ljusen tändes och man rustade sig att fira aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
