Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
bara uppe vid Mästersamuelsgatan. StaGkars gosse,
nästan bara barnet och utan husrum en kall julafton!»
Hon påskyndade sina steg, och snart voro vi
vid huset, där hon bodde, i själfva backen ofvanför
Regeringsgatan. Vi kommo upp i hennes lilla
kammare, hon tände ljus och skyndade därefter
beskäftigt ut efter några vedträn, hvilka hon tände i
kakelugnen. Jag såg mig omkring. Rummet var
ytterst litet och tarfligt.
»Seså, kom nu och värm dig — sätt dig här!
Jag heter Anna, och vill du ej säga ditt namn, så
låt bli. Du kan ju inbilla dig att jag är en äldre
syster, som pysslar om dig i mammas ställe.»
Hon uttryckte sig enkelt, kanhända en smula
simpelt, men i hennes ton låg en underström af
känsla, som kom från hjärtat och som helt förjagade
hvarje tanke, om någon sådan kunnat uppstå hos
mig, på någon slags sinnlighet.
»Du ser hungrig ut, stackars gosse!» återtog
hon. »Vänta skall du få se — jag skall skaffa oss
riktig sötgröt. Frun på matinrättningen här i
huset brukar laga litet gröt åt oss flickor. Värm dig
nu, jag är strax tillbaka,» tillade hon med en
vacker blick ur sina blå ögon och en glad nick, i det
hon försvann genom dörren.
Jag satt drömmande kvar. Var det detta, som
jag hviskat till Gud om, där inne i kyrkan i den
festliga ljusglansen under det orgeln brusade julpsalmen?
En stackars glädjeflicka skulle föda och herbergera
den öfvergifne? Ja, hvem vet, Gud sänder ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
