Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5°
Jag tackade henne med några ord, och så gick
hon stilla och tyst sin väg.
Jag kastade mig påklädd på bädden och slöt
ögonen. Snart tog tröttheten ut sin rätt, jag
somnade och sof långt fram på morgonen, då jag
väcktes af en diskret knackning på dörren. Det var
Anna som kom och bjöd mig en spillkum varmt
kaffe och ett bröd. Vi talade föga med hvarandra,
men när jag gick, tryckte vi hvarandras händer
och jag hviskade: »Gud välsigne dig, goda Anna!»
Det öfriga är snart berättadt. Jag gick på
måfå till teatern, där jag endast träffade portvakten.
Men denne hade att lämna mig en avis på ett
rekommenderadt bref, som brefbäraren hade aflämnat
på julaftonen. Det klack till i mig, af poststämpeln
såg jag att det var ifrån min farbrors hemstad. Så
snart posten öppnades, var jag där. I brefvet låg
hundra kronor, för öfrigt innehöll det endast
ungefär följande ord: »Kom genast hem och blif en
ordentlig människa. Betala hvad du är skyldig och
lämna ’patrasket’ åt sitt öde. Din farbror, som
känner lädret!»
»Gud är god och hjälper i nöden!» hviskade
mina tacksamma läppar.
Jag skyndade att göra upp mina små affärer,
att betala min hjärtlösa värdinna samt säga ifrån
hos min teaterdirektör att jag afstod »från äran att
tillhöra hans hedervärda sällskap,» och tredje dag
jul reste jag hem. Af många skäl undvek jag att
återse min välgörarinna från Kungsträdgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
