Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Solen gassade och brände och halsen kändes torr
som efter en sandstorm i öknen. Petterson
stannade och insöp luften. Angbåtarne bolmade
därnere vid kajen och till vänster låg den eleganta
»Tessin» och ringde för första gången. Petterson
fattar ett beslut. Han skall ut att skaffa sig litet
luft. Snart är han ombord och sitter pustande, men
nöjd på akterdäck. Han är ensam, frun är hemma
— allt är så fridfullt och lugnt, och han drar en
suck af tillfredsställelse.
Båten lägger ut, och de härliga stränderna
glida förbi som ett tjusande panorama. På
bryggorna och i små näpna roddbåtar uppenbara sig
unga, ljusklädda flickor och Petterson ler — han
ser gärna vackra flickor — och så svänger båten
af till höger och Lofön utbreder sin härliga grönska.
Där ha vi slottet, som näpet nog kallas nordens
Versailles. Petterson njuter, han är i stämning,
minen får ett begrundande uttryck, och så går han
till det lilla Schweitzeriet där borta och får sig litet
punsch och seltersvatten. Därpå vandrar han genom
parken. Han fantiserar, han är icke längre
Petterson, han är en matador från forna dagar, en Piper
eller Arvid Horn, eller kanske en Creutz — han
sträcker på sig och slår upp rocken. Han går in
i slottsalléerna och stannar vid den stora fontänen,
hvilken han skänker sitt stora gillande. Han
mönstrar och kritiserar och tycker sig nästan vara ägare
af alltsammans. Så lunkar han in i parkteatern,
men här är han icke så belåten — han finner »ku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
