Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamla Hamlegården”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständiga öfvervakande. Den bättre, ordningsälskande
publiken lät sig ses endast om sommareftermiddagarna
och vid särskilda tillfällen.
Rundt om den gamla Humlegården sträckte
sig smala gator eller gränder, kantade med förfallna
träkåkar och med knagglig eller ingen gatuläggning
alls. Där man nu vandrar fram de eleganta Sture- och
Engelbrektsgatorna fick man för ungefär fyrtio
år sedan balansera öfver smutsiga och illaluktande
diken, mellan tobaksland och vanvårdade
trädgårdstäppor. Norr om Humlegården var man ute på
landet; här sträckte sig en stenig och vild
»cam-pagna», som väl kunde äga en viss vild poesi, men
hvilken dock sällan besöktes annat än af nyfikna
»upptäcktsresande». Men tiderna förändras. Här
ligger nu den en gång så storståtligt drömda
villastaden, nu, sedan penningintresset ensamt fått
makten, förvandlad till stora femvåningspalats för den
rika och förnäma världen, och här glittra nu
förgyllda kupoler och tornspiror i solen.
Inne i Humlegården, när man inträdt genom
den höga porten från Södra Humlegårdsgatan, förde
allén rakt fram till den åttkantiga s. k. Rotundan,
inhägnadens enda restaurant, ett hemtrefligt »lokus»,
som var ganska mycket besökt om sommaraftnarna.
Längst bort till vänster invid planket låg den lilla
Humlegårdsteatern, skräpig till sitt yttre, men ganska
treflig ända till det sista till sitt inre. På dessa enkla
bräder uppträdde under 1850- och 60-talen dock
sådana goda landsortssällskap som det Anderssonska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
