Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamla Hamlegården”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så blef det kväll och skarorna troppade af,
nöjda och tillfredsställda med sin afton.
Restaurantens gaslågor släcktes och Humlegårdsportens
grindar stängdes, men genom det trasiga plankets
gluggar praktiserade sig en och annan stackars
»uteliggare» in ändå, för att i den ljumma
sommarnatten bereda sig ett mjukt nattläger i det böljande
gräset.
Med år 1868 ha.de »gamla Humlegården», om
jag minns rätt, spelat ut sin roll. Det var
nämligen då den stora landtbruksutställningen här hade
sin plats. Folk tillströmmade från alla trakter, och
det var den sommaren ovanligt lifligt i hufvudstaden.
I Humlegården voro stora stallar uppförda, här
trängdes kreatur af alla slag och det var ett
bö-lande, ett oljud och ett lif, som på sitt sätt var
ganska tilltalande. På invigningsdagen var det
särdeles högtidligt — konung Karl XV var närvarande
med hela sin stass, och efter öppnandet intogo
konung och hof frukost i ett stort, för tillfället
uppfördt tält. Och gumman Lundström hade den äran
att servera frukosten. Ett par andra restàuratörer,
som under utställningen hade servering i
Humlegården, hade anmält sig, men gumman Lundström
traskade själf upp till riksmarskalken och förste
hofmarskalken hr af Edholm och talade för sin sak och
slutligen resolverade konungen själf, »att gumman
skall ha det». Att fru Lundström icke stod med
skammen, det sörjde hon själf för, och hennes
»kungafrukost» utgjorde sedan hennes stoltaste lifsminne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
