- Project Runeberg -  Göran Fredrik Göransson : Ett hundraårsminne 1819-1919 /
28

(1819) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag minns, hur han såg ut, när han kom hem med sitt brända ansikte
och krutmärkena fick han alltid behålla.

Det var inte heller blott, för att gossarne skulle lära, att reda
sig själfva, som "initiativet" togs att sända bort bröderna, en
slapp och sedeslös anda hade insmugit sig i skolan, och med
Pappas säregna rättfärdighetsnit beslöt han att flytta gossarne,
det fanns ingen skolpension i Sverige på den tiden.

Ja, dina ord väcka det ena minnet efter det andra. Jag minns
den påskafton, som föregick brödernas afresa, huru John kramade
sönder äggskalet i mitt öra, för att jag alltid skulle komma ihåg
honom, då jag åt påskägg, och hvilken gråt det var. Natten före
afresans morgon s~ög jag mig ut ur barnkammaren och kröp
upp i fönstersmygen i trapprummet (där järnspiraitrappan till nedre
våningen fanns) och grät, så. hjärtat kunde brista. Barnjungfrun
visste sig ingen råd, tillkallade den nykomna tyska guvernanten,
men det hjälpte ej: "huru kunde hon veta, hon en utländska, huru
det kändes att skicka bort sina bröder."

Och 57, när krisen kom! Vi hade just läst i Lyths tyska
läsebok om en köpman, som gjort cession, och jag frågade tant
Agnes, hvad det ville säga. Hon hade förklarat det och tillagt,
hvilken neslig skam det var, som man då för tiden riktigt ansåg
det. En kort tid därefter, möjligen en vecka, begynte Mamma
gå omkring med sina djupblå ögon fyllda af tårar, och en dag
kom en man till oss och begynte sätta numrerade lappar på alla
möbler. Den stora våningen hade just fått en tillbyggnad utåt
Kopparslagargatan fram till inkörsporten, men den våningen stod
ännu ofärdig. Pappa hade varit i Hamburg och inköpt serviser
och bohag, som allt stod i lårar ännu och icke bIef upp-packadt
på många år.

Jag gick till Mamma och frågade, hvad allt detta betydde
och hvarför hon var så sorgsen: "Pappa har gjort cession." Jag
minns, hur detta svar borrade sig in i barnahjärtat, men ock hvilken
lycklig tid, som nu följde, oförgätlig för alltid. Pappa, rigorös
i hvad han ansåg rätt, påbjöd den strängaste sparsamhet i allt.
Betjäntrummet blef matsal, Pappas båda rökrum blefvo sängkammare
och förmak. Huru Ijufligt var det icke, då läxorna voro
slutade, att springa ner i förmaket, där man då alltid fann Pappa,
Mamma, Tant Agnes och oftast Thilda Hedlund. Huru god Pappa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/goransson/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free