Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
dem, som voro för det skandinaviska Norden gemen-
samma. Den praktiska betydelsen häraf visade sig i
slaget på Köpenhamns redd den 2 April 1801, då den
nyväckta danska nationaliteten under en heroisk kamp
fick sitt blodsdop. Oehlenschlägers sångmö blef dess
poetiska tolk och ett nytt glänsande tidehvarf började
för den danska litteraturen.
Våra Göter ha erkänt sin förbindelse till Danmark.
Man var hos oss så mycket mera mottaglig för dessa
intryck utifrån, som egna olyckor, hvilkas rot ej är att
söka i folket sjelft, utan i en förderflig enväldig sty-
relse, redan beredt jordmånen och slutligen tvungit till
en våldsam nationell kraftyttring för eget sjelfbestånd.
En sådan var 1809 års revolution. Dermed lössläpptes
de krafter af harm och sorg, af fruktan och hopp, som
med växande styrka jäst i nationens barm och nu i
sitt utbrott manade till rastlösa bemödanden för vårt
eget väl. Så uppträdde ej långt efter hvarandra tvänne
litterära förbund eller s. k. skolor, den Romantiska och
den Götiska, och inledde ett nytt tidehvarf äfven i vår
litteratur. Men då Romantikerna sökte sina förebilder
förnämligast bland tyska litteraturens nyaste banérfö-
rare, hvilkas olater de ock medförde, trädde deremot
Gröterna upp helt och hållet på nordisk fosterländsk
grund. Under fortgången af sin offentliga verksamhet
mottogo de båda skolorna intryck af hvarandra, dock
hufvudsakligast Romantikerna af Göterna, ehuru de förra
någon gång göra försök att åt sig häfda företrädesrätt
att ha gifvit uppslag till den fosterländska riktningen.
Detta uppslag, som verkligen gifvits i ett fall, är dock
jemförelsevis mycket ringa. Efterverlden kan ej från-
känna Göterna den stora förtjensten att först ha ansla-
git den rätta tonen för en äkta nordisk sång och i
nordisk forn- och häfdeforskning med nit och kraft
brutit ny mark, som ock sedan blifvit flitigt och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
