Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ening med en stark vilja och en trofasthet utan gräns,
icke gjorde någonting till hälften. Han åtnjöt ock brö-
dernas oinskränkta högaktning. Hans namn var Jacob
Adlerbeth, nu kanslist, snart protokolls-sekreterare i
Ecklesiastik-expeditionen, der han slutade sin embets-
mannabana med titel af förste expeditions-sekreterare.
Son af en bland det gustavianska tidehvarfvets fram-
stående män, Gudmund Göran Adlerbeth, som var lika
högt aktad för sin redbara karakter, sina grundliga kun-
skaper, sin författareförmåga, som i synnerhet för sina
mästerliga öfversättningar af Roms ypperste skalder,
åtnjöt han under faderns tillsyn den sorgfälligaste upp-
fostran och hade i honom den bästa föresyn. Redan
vid 13 års ålder (1798) student i Upsala, tog Jacob
Adlerbeth med utmärkelse filosofie kandidatexamen och
promoverades till filosofie magister den 17 Juni 1806,
då äfven E. G. Geijer mottog lagerkransen. Derefter
ingick han i konungens kansli. Här gafs honom genom
chefens, Nils v. Rosensteins, synnerliga förtroende, till-
fälle ej blott att öfva sin penna i egna embetshand-
lingar, utan äfven att skärpa sin blick vid granskning
af andras, så till form som innehåll. Äfven från mera
enskildt håll åtnjöt han samma förtroende. Det var en
förberedelse för det kall han skulle komma att fylla i
Götiska Förbundet. För dettas ändamål blef han ock
i vissa fall genom sina personliga förhållanden till flera
af statens mest uppsatta och inflytelserikaste män i till-
fille att verka mer än snart sagdt någon annan. Foster-
landskärleken var hos honom inplantad från barndomen.
Hans far hade ock en tid varit riksantiqvarie och för-
sökt sig i ett par öfversättningar af isländska skalder
på en tid, då fornspråk och fornkunskap voro hemfallna
åt glömskan eller missaktade. Så förberedd tillträdde
J. Adlerbeth ett värf, hvari han skulle finna sitt lifs
egentliga bestämmelse. Också grep han det an med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
