Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
uppgräfdes, runstenar uppletades och runor tyddes;
gamla kyrkor skärskådades, handlingar af historisk vigt
uppspårades, allmogeord upptecknades och sammanbrag-
tes till ett helt för skilda landskap, och folkvisor, folk-
melodier, ordspråk och gammalt skrock funno ock sina
älskare och flitige upptecknare. Så började uppvakna
ett nytt lif, en ny kärlek för fornforskningen, som ock
närmare våra dagar blifvit en af hela Europa med en
slags förkärlek omfattad vetenskap, af stor betydelse
för folkens odling, historia och ömsesidiga förbindelser.
Uppgifter om de fynd, som de unge forskarne gjorde,
meddelades Adlerbeth i bref, hvilkas hufvudsakliga
innehåll han sedan vid allmän stämma delgaf de öfriga
bröderna, hvarefter Iduna förde det i lämplig form ut
i det offentliga.
Minst värdefulla äro ej de så offentliggjorda fruk-
terna af Adlerbeths egen forskningsflit och förmåga.
Hans väl genomförda, om mycken lärdom och skarp-
sinne vittnande, undersökning "Om Biarmaland" (Iduna
häft. 4) erkändes allmänt för synnerligen förtjenstfull.
Tegnér uttalar särskildt sitt omdöme i bref d. 28 Okt.
1813. Den lär ock blifvit öfversatt på ryska och i
Ryssland mottagen med bifall.
Geijer låter i sin "Berättelse" förstå, att Adler-
beth till en viss grad var "i hjertat en hemlig Rud-
beckian". Några utlåtanden i nämda uppsats synas ej
gifva stöd åt denna uppgift. Han synes der icke be-
nägen att svärma på den historiska sanningens bekost-
nad. Hans förståndsenliga forskare-natur träder der
tydligt fram. Så heter det i inledningen, der han egnar
några ord åt minnet af fornforskarne från Carl XI:s tide-
hvarf: "De uppoffrade sanningen för en i sin grund
ädel afsigt, då de trodde, att fäderneslandets ära skulle
ökas i samma mon, som det innefattat ett större antal
fordom ryktbara orter. De eftersinnade icke, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
