Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ket ock derföre högtidligen dyrkades. Detta folk, ännu ej
lyst af odlingens fackla, kände ej ännu upplysningens fel-
steg, dess åtföljande laster och brott. Boende under ett
strängt luftstreck, var härdigheten nödvändig och bragt
till den höjd, att blott de största och första behofven full-
komnade deras lystnad. Öfvertygelsen att ej tillfoga sin
granne en orätt, den man ej sjelf ville lida, skapade den
ädla känslan för rättvisa, och denna lifvade äfven alla
deras företag. Svek och flera deraf följande brott egde ej
ännu något namn "uti deras språk. Ja och Ng voro deras
eder, och (muntliga) löften voro heligare än upplysningens
skriftliga förbindelser. Näfrätten utöfvade straffet, och
husfadern var envåldsherre inom familjen. Men ömtåliga
om friheten, förenade sig detta patriarkaliska folk, då de
af grannarne skymfades. Det var vid sådana små hämnde-
krig, som flere svagare stammar antogo en gemensam an-
förare till gemensamt försvar.
Sådana voro de tänkesätt, som lifvade de forna Svio-
Göter och hvilka det Förbund bör upplifva, hvaruti ni
M. H. o. B. täckts intaga mig.
Måtte detta ädla bemödande alltid sysselsätta vår om-
tanke! Måtte vi alltid söka uppfylla Förbundets ända-
mål! Måtte detta Förbund blifva lika långvarigt som
fruktbart i utförandet af sitt beslut!”
Aug. v. Hartmansdorffs inledande ord till teckningen
af Harald Häudetand:
«IT en tid, då det s. k. sunda förnuftets filosofi spridt
ljumhet och ogudaktighet i människors hjertan, då folken
qvida under följderna af egennyttans låga grundsats, och
då sjelfständighet, frihet och odling äro nära att fördrifvas
från Europas fasta land, skulle de förgäfves söka en
fristad inom Sveriges landamären, om ej dess innebyggares
mandom satte ett starkare bolverk emot det anstormande
förderfvet, än det skydd, som naturliga gränser oss gifva.
Men äro väl svenskarnes hjertan öppna och rymliga nog
för dessa gästers herbergerande? Hafva icke allmän (?)
och egen nytta der inkräktat frihetens heliga boningar, och
anses hon icke sjelf, lik vålnaden af en förlorad vän, som
varnande går igen, men på hvilken upplysningen förbjuder
att tro? Jo; genom missförstådda statsförhållanden alstra-
Götiska Förbundet. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
