Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
ders Gud, genom tillit till konung, genom lydnad för lagen
och förakt för utländsk flärd veta att under händelsernas
strid lefva och handla som en man, veta, när pligten bju-
der, hvad det vill säga att kunna allt försaka, allt för-
draga, ja! allt våga för ett fädernesland. Utom fädernes-
landets väl gifves intet enskildt. Så tänkte man i fordom-
tima, så handlade man i våra fäders dagar. Må vi, brö-
der, — det är ju målet för vårt alvarliga sträfvande? —
i ord och handling alltid och allestädes visa, att vi ännu
ega denna våra förfäders arfvedel oförskingrad qvar."
Författaren kastar härefter en blick på tidehvarfvets
skådespel", som uppförts inför allas ögon. Det är ej ut-
speladt. "Med fagert tal och lysande talanger hålles ej
mer tidens hjul tillbaka." Tiden är de hårda pröfnin-
garnes tid och "den fordrar karakterer, som kunna dem be-
stå." Vi ega bland "våra aflägsna klippor, der hvar och
en i alla tider varit man för sig," hvad det mellersta och
södra Europas folk sakna: friheten. Vi kunna alltså "med
oförryckt uppmärksamhet följa det lärorika skådespelet."
Vi ha också rätt att lefva ’i tiden och historien", emedan
vi uträttat någonting stort, ej blott för värt eget lilla land,
"utan för det stora hela, för alla folk och alla tider."
Vi ha i "Europas vådligaste skiften" med vårt hjertblod
betalt vår skuld till mänskligheten. "Den religiösa fri-
heten och fördragsamheten — protestantismens härligaste
blomma — den har ju uppspirat ur Gustaf II Adolfs blod?
Den har blommat så ymnigt och så skönt, att ingen tids
mörker skall den kunna dölja." "Europas religiösa frihet
är befästad och kan ej skakas mer (!). Inga munkordnar,
inga Jesuiter kunna skrämma någon nu mera (!). Europa
har växt ifrån dem (!). Dessa fenomen tåga förbi som
moln, hvilka undanjagas i det ögonblick solen framstår på
fästet.” — "Gifve Gud, att vi detsamma kunde säga i po-
litiskt hänseende!" "Den stora kolossen i öster hotar.
Carl XII såg det redan, men att nedtrycka dess jätte-
styrka gaf han sig ej ro. Han föll, men nutiden, redan
af etthundrade års erfarenhet vis (?), känner i fullt mått,
hvad hans tragiska död haft att betyda.
Sådana åminnelser, glada och sorgliga" — slutar för-
fattaren — "har svenska folket i sina häfder förvarade.
Det är dessa, mina bröder! som vi skola ställa en glömsk
tid för ögonen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
