Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Som Kronos sjelf mig gifvit.
Homeros, alla skalders far,
Min makt, min vishet sjungit har
Långt förr än Norden kändes.
Hvad stora snillen i hans fjät
Har jorden ej fått bära,
Som åt mitt höga Majestät
Gett oförgänglig ära!
Man konst och snille täfla såg
Från Pontus upp till Tiberns våg
För att mitt bifall skörda.
Och denna Gudaskaras makt,
Som från Olympen ljungar,
Beständigt dyrkades med prakt
Af jordens folk och kungar;
Minerva frejdade Athén,
Apollo i sitt Gudasken
Från Delphi lyste verlden.
Dock, hvarför spilla flera ord
Vår höghet att förklara?
Med tusen tempel samma jord
Skall dertill vittne vara.
Jag derföre förlåta må,
Att något dårskap då och då
På jorden insteg vinner.
Om i en dunkel vrå du ser
En liten dank sig tända,
Så tro ej strax, att detta sker
All verlden att förblända;
Ej uppå Islands kalla ö
Man mäktar utså något frö
Till nya Guda-stammar.
Imellertid, då klang och sång
Jag nu om dem fått höra,
Det skulle roa mig en gång
Med dem bekantskap göra;
Ehuru jag i förhand vet,
Att hela denna härlighet
Är lånad från ett qväde.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
