Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Nu blef ett larm i himmelen,
Som ingen kan beskrifva,
Och fader Zevs molnskockaren
Begynte ledsen blifva;
Vid Midgårdsormens etterblick
Fru Venus konvulsioner fick
Och Juno ondt i magen.
Men Loke och hans afgrundstroll
Långt större smärta kände,
Då uppå alltför nära håll
Dem Phoebi strålar brände;
Fru Hel och Loke vände om,
Och denna skaran återkom
Från himlen hufvudstupa.
Hvem skulle ock för Dagens Gud
Bestå vid denna färden,
Han, som i sina strålars skrud
Ger lif och ljus åt verlden?
Sjelf gamle Odin ögat slöt
Vid all den glans, som Phoebus göt,
Och stannade vid porten.
Men Zor, som egde mera mod,
Begynte framåt tränga,
Och att med hetta i sitt blod
Med hammarn kring sig slänga.
Dock stannade han mycket snart,
Ty han blef hämmad i sin fart
At Pallas med Aegiden.
Förgäfves var mot denna sköld
Ett hammarslag försöka,
Den stolta egarinnans köld
Hans undran måste öka,
Och hennes vreda ögonkast
Behöfdes blott, för att i hast
En Asa-Gud förstena.
Nu omkring Dundergudens thron
Ett gyllne moln sig sänkte,
Der Zevs i egen hög person
Med tusen blixtar blänkte;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
