Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Då Phoebus i sitt majestät
På himlen synes stråla
Uti Er sols och månas fjät
Två glupska vargar vråla.
Hos oss, hur skönt i nattens spår
Selene ut på fästet går,
Af inga vargar hotad!
Se der i vapens fulla prakt
Den blåögda Minerva,
Sin Gudavishet och sin makt
Hon af sin far fått ärfva.
Den gamle Odin med sin staf
En häxa väckte ur sin graf
Att visdom Er förkunna. !?
Apollo lyran ljuda bjöd
Och hennes strängar spände,
Men Odin blott i Suttungs mjöd
En skaldskapsgåfva kände.
Man tyckes finna häruti,
Att blott i rus och fylleri
Hos Er man börjar qväda.
Man våra skogar hvimla ser
Af Nymfer och Dryader,
Diana äfven lagar ger
Åt bergens Oreader;
Najaden ses vid källans rand,
Och än vid middagssolens brand
I flodens våg hon badar.
Så lifvas allt, som kallas skönt
Hos oss uti naturen;
Så kommer Flora blomsterkrönt
Af Zephirs fläktar buren.
Så uti plogens krökta får
Den ax-beprydda Ceres går
Och odlarns skördar tryggar.
Hos Er i Ymers kött man såg
En mängd af maskar kräla,
Och genast lifvades Er håg
Att dessa kräk besjäla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
