Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Så menniskan i mörker sänkt,
Sig tusen Gudar skapar,
Och dervid händer, oförtänkt,
Att en den andra apar.
Den blinda hopen gerna tror,
Att en på jorden fruktad stor
Blir Gud i andra verlden. !6
Om derföre uppå en Ö,
Der Nordan blott hörs tjuta,
Och hvarest evig is och snö
Naturens barm ses sluta, ’
En snillrik man, till ledsnad dömd,
Också vill göra sig berömd,
Så börjar han att dikta.
Naturens vildhet i hans själ
En lika vildhet sprider,
Han målar illa eller väl,
Men målar hvad han lider;
Så uppstår ett Ginungagap;
På jättar och på trolldomsskap
Hans fantasi blir bördig.
Han vilda vikingar blott ser
I vapen och i hudar,
Och han en lika skepnad ger
Åt sina nya Gudar;
Den, som kan slåss och dricka bäst,
Han blir en äkta Valhallsgäst,
Och hinner Guda-ira.
Så, Asar, enligt ödets lag
Förflyttade från jorden,
I också måsten någon dag
Bli Gudar uti Norden;
Det var Er lön för tapperhet,
Och Odin sjelf, som verlden vet,
Lät sig med spjutsting döda.
För sent dock denna ära kom
Att verklig stadga vinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
